Genom ganska många år inom sociala medier har jag sett den breda ut sig. Tystnaden har tagit över inte bara Sverige utan stora delar av internet.
Efter i runda slängar 20 år byggandes hemsidor och knappande på sociala medier har jag upptäckt detta fenomen som verkligen har tagit över vårt samhälle. Ingen tycks längre orka eller vilja uttrycka sig på internet. Inte ens när man ställer raka frågor eller lockar med vinster i ett lotteri får man längre något svar. Detta fenomen är faktiskt känt och har ett namn. Man kallar det för ”svensk digital passivitet” eller lurker-effekten, och den är särskilt påtaglig på lokal nivå i Sverige, något jag verkligen har märkt av – speciellt de senaste åren. Mina försök att anpassa flödet på sociala medier eller funktion kontra effektivitet på hemsidor har envist ignorerats, trots tusentals besökare och läsare.
Sicket j-vla liv online…
Min teori varför detta i största utsträckning existerar är enkel; människor är uttröttade på all information som vi varje dag bombarderas av där alla skriker om uppmärksamhet. Allt som publiceras idag är desperata skrik som utlovar allting gratis och fantastiskt, otroligt och viralt. Efter år av detta tjat är det inte konstigt att människor tröttnar och istället bara scrollar vidare. Dessutom vet man aldrig när bedragare vill ta din data!
Det handlar om en kombination av plattformarnas algoritmer, svensk kultur och tröskeln för att ta plats digitalt.
1. ”Jante” och den digitala synlighetsspärren I Sverige är tröskeln för att kommentera eller delta offentligt enormt hög jämfört med i många andra länder. Att kommentera en fråga eller gilla/dela ett tävlingsinlägg gör att hela personens nätverk ser det i sina flöden. Många drar sig för att synas, vara ”först ut” eller riskera att framstå som att de tigger/framhäver sig själva. Man vill läsa, men inte skylta med att man deltar.
2. Tävlingströtthet och misstänksamhet Sociala medier svämmar över av fejkade tävlingar, phishing och spam. När någon ser ”gratis biljetter” går hjärnan ofta direkt till: ”Vad är haken? Måste jag ge ut min e-post, gilla fem sidor eller kommer jag att bli spammad?” Även när erbjudandet är genuint och helt utan krångel finns en inbyggd skepsis som gör att folk skrollar vidare.
3. Algoritmens döda vinkel (Ingen ser det förrän någon reagerar) Plattformar som Facebook och Instagram visar inlägg baserat på tidig interaktion. Om ett inlägg inte får 2–3 kommentarer under de första 10–15 minuterna klassar algoritmen det som ointressant och slutar visa det i folks flöden. Det blir en ond cirkel: Ingen ser det för att ingen kommenterat, och ingen kommenterar för att ingen ser det.
4. Öppna frågor kräver för mycket energiförbrukning Breda eller helt öppna frågor som ”Vad tycker ni om…?” eller ”Vad vill ni se mer av?” kräver att följaren stannar upp, tänker efter och formulerar ett svar. På sociala medier rör sig folk i ”läges-zonen” där de snabbt vill ta emot information, inte producera den.
Det är allmänt känt att man har bara ett fåtal sekunder att fånga besökares uppmärksamhet på sociala medier. Ingen har tid att läsa en halv novell varken på nätet eller på någon affisch. Idag går det oerhört snabbt! Det ska vara kort, koncist och fokuserat och helst gå att bara se eller lyssna på. Därav att appar såsom Tiktok och Instagram fortfarande fungerar bra för att nå ut. Frågan är väl egentligen när långsammare sociala medier som Facebook kommer att dö ut helt när de yngre generationerna, vana vid snabba medier, tar över? En hemsida med mycket information, som tar tid att läsa, tar man sig helst till för att läsa senare via en QR-kod och som man kanske sparar till den lugna söndagen eller tills man sitter på tåget eller bussen, på väg till skolan eller jobbet. Att lära känna sin målgrupp är otroligt viktigt.
Community för Kulturtörst får vänta
Min förhoppning om att kunna starta ett community här på hemsidan får vänta ett tag. Istället för att ha samtliga prenumeranter i den gruppen får vi nog sikta mer på direkta arbetsgrupper som har ett mer eller mindre bestämt syfte att mötas online. Allmänna och öppna forum verkar vara för tvunget och osäker för många människor. Det verkar åtminstone vara en trolig förklaring med tanke på fenomenet.
Att tillsammans bygga en funktion, en hemsida eller app kräver andra metoder. Via röstningar där man bara behöver klicka istället för att tänka igenom ett klokt svar. Eliminera risken för användaren att exponera sig och sin åsikt genom att möjligtvis skicka ett PM.
Varför är tystnaden ett hot mot demokratin?
Min slutkläm på denna otroligt långa text är att som ju alla vet är det val till Sveriges riksdag i september. Valmanifesten dimper ner i brevlådan och vi uppmanas att ta vårt ansvar för att bevara vår kära demokrati. Vi har inte bara rättigheter, vi har skyldigheter också. Frågan är ju hur mycket av en demokrati Sverige numera är, men det är en annan diskussion man kan ta på lämplig tid och plats. Men vart fjärde år spelas skuld-kortet, att om du inte röstar så kan du heller inte klaga på fyra år – och det vill man ju! För sällan går debatten så het som runt kaffebordet då vi högt och ljudligt klagar på sittande politiker. För då är det dags att höja sin röst. Tillsammans med ens vänner som håller med i vått och torrt, i ens egen lilla filterbubbla, i sitt trygga område, på sin arbetsplats där ingen orkar eller vill säga emot. För det är helt enkelt inte värt det. Så man gör som vanligt, knyter sin hand i fickan och förväntar att någon annan ska göra skillnaden till det bättre.
Precis så är det också online att man orkar inte ta fajten för det kommer ändå inte göra någon skillnad. Men om vi går och röstar, ja då halleluja, kan vi göra en förändring till det bättre! Men, är det verkligen så? Har sjukvård, skola och omsorg verkligen blivit bättre efter X gånger som vi faktiskt har gjort vår skyldighet inom den fantastiska demokratin Sverige och lagt vår röst? Alla brukade prata om koncensus – men hur uppnår vi dem om vi inte pratar, tycker och diskuterar med varandra oftare än vart fjärde år? Folkets vilja och åsikt ska göra sig hörd och påmind varje dag och därför är det viktigt att höras – även på internet – och då är det otroligt viktigt att ta hand om de öppna medier som faktiskt ännu finns och som man inte tvingas betala för.
Man saknar ingenting förrän man saknar det. Som ens rätt att uttala sig – även om politiker. Eller som det sägs, stå på dig innan någon annan gör det. Ta till vara på din möjlighet att uttrycka dig innan det är för sent. Statsskick kommer och går. Demokrati idag som vi alla tar för given, i morgon…något helt oväntat och ganska otäckt?
Upptäck mer från
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.